IRONMAN WORLDCHAMPIONSHIP HAWAII 2017

Vi kom till Kona Söndag kväll kl 21 efter flugit från Köpenhamn över London och San Fransisco. Resan tog 25 timmar. Christer Hagberg som vi skulle bo med väntade på flygplatsen och efter hämtat hyrbilen åkte vi till Kona surf & raquetclub i slutet på Ali drive. Vi kom i säng vid 01 och sov rätt lite fram till 06.

Måndag

Blev inköp av mat kl 6 innan det blev frukost på uteplatsen. Vi körde american pancakes, ägg, bacon, havregrynsgröt och olika frukter varje dag hela vistelsen. En stabil frukost som höll hela dagen. Från uteplatsen hade vi bara 10 meter till havet som möte land mot skarpa lava klippor. 

Under förmiddagen besökte vi Dan´s familj och åt lunch i deras poolbar. De skulle cykla vid Hawi under eftermiddagen så vi beslöt att sätta ihop våra och följa med. Parkerade bilen i och cyklade sista 15 km upp till vändpunkten i Hawi. Blev en fin tur på dryga timmen i eftermiddags solen. Efter hann vi precis ta ett dopp på Hapuna beach innan det blev mörkt.

Trötta efter resan blev det tidig kväll. Lyckades ändå inte sova så mycket och låg vaken en del under natten. Kl 05 var det lika bra att stiga upp.

Tisdag

Vi åkte med Dan och Fredrik kl 06:30 in till Kona för att simma lite vid piren och besöka kaffebåten. De har en härlig organisation runt allt under tävlingsveckan. Här fanns Grattis inlämning av väskor, vatten och sportdryck som de delade ut, kanoter i vattnet för vår säkerhet. Simsträckan blev ut till kaffebåten, sen vidare till nästa boj där vi tog lite bilder under vattnet med Christers kamera. Körde sen på lite in mot stranden och det kändes riktigt bra. Blev ca 1500 meter. Såg en fin rocka precis under mig och massa andra småfiskar. Vid morgonsimmet är alltid mycket folk och efter vi hämtat väskorna stötte vi ihop med Emma och Calle. 

Efter en stor frukost var det dags att åka tillbaka till Kona. Denna dagen var planerad att sköta allt praktiskt där och kolla in Ironman village. Vi lämnade mina föräldrar på stranden och begav oss till anmälan. Här är massor av volontärer och det är bara att följa deras anvisningar. När de tog fram mitt formulär fanns det ett grönt O på det och de kallade dit någon extra, de var uppspelta och glada medan jag själv såg ut som ett frågetecken. Det visade sig att 200 deltagare hade vunnit en Golden ticket som vi skulle lösa in i Oakleys tält mot en gåva.

Efter anmälan blev det shopping i Ironman tältet för onödigt mycket pengar. Blev lite tröjor och presenter till familjen. Blev sen vidare färd till Ironman village för inköp av patroner och kolla på alla nya prylar som man bara måste ha för att överhuvudtaget ta sig i mål. Kl 17 var det Nationsparad och det var roligt att träffa ivarjefall hälften av Svenskarna. Tack också till Sten Orsvärn som fixat finna Sverige tröjor till alla. Fattar faktiskt inte varför inte svenska triathlonförbundet är med här och skapar kontakt med oss och fixar tröjor med deras sponsorer på. På kvällen åt vi hemma och försökte få en god natts sömn, Tyvärr vaken igen mellan 2-3.

Onsdag

Efter frukost tog vi väg 190 upp mot Waimea. Här har man fin utsikt över lavaflödena ner mot flygplatsen. Vidare upp mot Waipió vally lookout. Tog rätt lång tid att köra men utsikten var kanon. Vi hoppade dock över att vandra ner till botten då det skulle ta 45 minuter enkel väg.

Efter blev det kaffestopp i den gamla byn Honokaa. Färden gick sen vidare söderut längs östkusten mot Akaka Falls. Om du parkerar utanför grindarna sparar du en parkeringsavgift på 5 dollar och behöver bara betala 1 dollar/pers i inträde. En kort promenad genom grönskan ledde fram till utsiktsplatsen mot fallet. Här är en gång som ska runt i dalen men den var stängd för tillfället.

Efter hittade vi en liten restaurang i byn Honomu på väg ner från fallet. Trots att stället var under uppbyggnad och saknade kök och inredning fick vi en riktigt fin Italien inspirerad sallad och superfin stenungsbakad pizza. Faktiskt något av det bästa vi ätit på ön. De hade också milötänk med plastglas av sockerrör. Nästa stopp var Rainbow falls i närheten av Hilo. Här kunde vi klättra ut på klippan precis där vattnet stupade ut över kanten.

Vi bestämde oss att även hinna med Vulkano parken innan hemfärd. Vi gick i lava tuben, kollade ett par vulkan kratrar, blowholes och den aktiva vulkanen som lyser rött efter det blivit mörkt. Vi var även in på centret och köpte några sutenörer. Där fick mama sitta i gungstolen framför brasan igen, precis som förra gången.

Bilfärden hem tog 2 timmar och vi var alla trötta. Trots detta blev det en ny natt med dålig sömn.

Torsdag

Christer körde Underpantsrun med Dan och Fredrik. Jag valde att simma med Kristoffer för att komma hem till frukost i tid. Träffade Patrik Nilsson som är trevlig och lätt att prata med. Det blev en lugn dag och innan lunch cyklade vi in till Kona för att köpa biljetter till banketterna. När vi återvände blev det 3 km bricklöp. På kvällen var det välkomst bankett och direkt efter den race briefing 18-21. Lite segt men trevligt att träffa svensk gänget. Fick äntligen en hyfsad nattsömn ca 7h.

Fredag

Lugn förmiddag och träffade på Patrik igen på vår morgonpromenad. Visade sig att han bodde nära oss.

Chekade in cyklar och påsar vid 14-15. Här presenterar speakern oss på väg in till området och sen får du en assistent som bär påsarna och visar var du ska placera dina grejor. Jag vill gärna annars uppehålla mig lite i T1/T2 för att komma ihåg allt, men här ska du lämna så fort du är klar. Tar därför lite bilder att titta på för att färska upp minnet.

Möte upp Henri Holm som kommit för att heja och skulle sova hos oss under helgen. Som vanligt blev det spagetti och köttfärssås till kvällsmat. Gick tidigt till sängs för att få lite vila inför den stora dagen.

Lördag Raceday

Gick upp 3:40. Åt vitt bröd med sylt, Små munkbullar och lite havregrynsgröt. Körde in till Kona kl 4:30. Var vid bodymarking kl 5. Det hade regnat kraftigt under natten så min cykel stod i en stor vattenpöl. Pumpade däcken satte på flaskorna och kollade så allt var ok. Träffade kompisarna och pratade bort nerverna lite. Det var öppet så vi kunde gå in på hotellet från start området vilket var skönt. Satt i en soffa ett tag innan jag drog på swimskinet och lämnade streetwear påsen. Satt vid starten med Magnus Svensson ett tag innan det var dags att gå i vattnet.

Loppet

Simmade ut långt till vänster. Förbi Roka bojen och låg vid outrigger båtarna. Frös faktiskt lite i vattnet som blivit nerkylt av nattens regn, och tydligen också lite förorenat enligt vad jag hörde efter loppet. Låg i andra ledet när starten gick, kom iväg hyfsat utan så mycket kamp. Efter ett tag hittade jag några fötter som jag följde. trodde först att det var jag som sicksackade bakom honom men förstod lite sent att det var han. Vid vändpunkten blev det lite tajtare och fick jobba lite för att få plats att simma. Under hela simmat tyckte jag vattnet var lite oroligt och fegade ur lite. Jag fick inget bra flyt och vågade inte ta i så jag blev riktigt andfådd då jag var rädd för kallsupar. Vägen tillbaka simmade jag mer själv men fortfarande ingen riktig attack i simningen. Sista 3-400 metrarna var jobbigare med mer folk och vågorna som drog utåt efter vänt mot land. När jag reste mig ur vattnet slog jag ett öga på klockan som visade 1:08. inte riktigt den tid jag tänkt mig.

Stannade till i duscharna och tog av swimskinet. Påsen var lätt att hitta men tältet var överfullt. Tryckte ner mina simgrejor tog cykelskorna i handen och begav mig mot cykeln. Det är en bit att jogga runt piren så det var smidigt att vänta ta på skorna till jag nått cykeln. Hjälmen och solbrillorna hängde på styret så på med det och skor för att springa vidare mot montline. Det slog mig hur lite cyklar som fanns kvar i T1. Kändes lite som jag var bland de sista. Hade 943 simtid bland herrarna så i mitten någonstans. 

Som vanligt står det många i vägen när det är dags att hoppa på cykeln. Sprang förbi ett par meter för att få lite utrymme innan jag hoppade på. Solen sken från klarblå himmel så jag anade att det skulle bli en lång varm dag.Plockade en del placeringar direkt men kände också att benen inte levde upp till de förväntade watt siffrorna. Det gjorde mig besviken att direkt få sänka förväntningarna på cykelsträckan men bestämde att jag skulle köra så bra jag kunde med den kraft som fanns. Det är sjukt tajt mellan alla på banan här och några 12 meter var det sällan mellan cyklarna. Passerade folk efterhand men hade svårt att värja mig för de som uppenbart samarbetade i klungor på allt från 2-20 st. Jag ville inte bli inblandad så försökte så gott det gick att hålla avstånd. Vid 50 km var snittfarten dryga 39 och då kom motvinden. Plötsligt var farten 25-30 istället och fältet packades ännu mer.

Solen började steka på riktigt mycket uppåt dagen och det blev riktigt varmt. Jag hade min egen energi med på cykeln men tog vatten att dricka och hälla över mig på stationerna. Under backen upp mot Hawi fortsatte jag upp i fältet och hade under en längre tid en på utsidan snett bakom mig. Trodde först han ville passera men han hade bara hittat en bra plats på vinge bakom mig för att slippa lite vind. Segt och blåsigt hela vägen upp till vändpunkten men fick sen hyfsad fart ner för backen där det gick att rulla lite. Väl nere började den sega biten tillbaka mot Kona över lavafälten med värme och en taskig motvind. Vid 120 km hade jag ett hyfsat snitt på 36 och bestämde att försöka hålla det snittet för att få en cykeltid på ca 5h. Det funkade till km 140 då det tog helt slut. All kraft rann av mig och det kändes så sjukt tungt. Segade mig framåt ingen ork, ont i magen, ont i rygg och axlar för jag haft så risigt pedaltryck vilket leder till mer belastning på armarna. Svor över Kona, vinden och solen samtidigt som flera passerade mig. I mitt lite uppgivna tillstånd tröstade jag mig med 4 dl cola vilket jag lovat innan att jag inte skulle göra. Tror det var vid km 160 som Dan passerade och frågade hur planen såg ut. Fick bara ur mig att jag var rökt och att han skulle fortsätta kämpa. Precis innan vi skulle svänga av motorvägen med 3-4 km kvar till T2 smällde det till i framhjulet. Däcket släppte från fälgen och punkan var ett faktum. Var lite lurigt att få stopp utan att välta. Tryckte i en pitstopp och sen en patron för att få tubless däcket att sätta sig igen. Just då tänkte jag inte så mycket mer på det utan körde bara in till T2. Men i efterhand verkade det något skumt med däcket då jag inte hittat något hål. Ser också lite väl platt ut på bilderna från cyklingen. Misstänker att luften läckt ut någonstans tills trycket blev så lågt att däcket släppte.

  Efter punkan hinner jag bara börja rulla när Fredrik Forsberg kommer förbi. Säger något om att det krävs en mara under 3:30 för att komma under 10h. Just då kände jag mig inte ens redo för en mara under 4h. Hade lovat mig själv att inte fastna i T2 så jag gjorde vad jag skulle och påbörjade löpningen. Magen kändes överfull och jag mådde lite illa. Höll mig igång till andra vätskekontrollen då jag gick en bit för att samla mig. Kände mig inte alls på G och övervägde att gå en bit. Men det heter ju faktiskt Swim Bike Run så jag samlade nya krafter och började löpa. Blev att löpa mellan kontrollerna och gå igenom varje station. Fick in en rutin som inte var direkt snabb men såg den som ett mål efter varje löpsträcka. Kalla svampar över huvudet, dricka vatten, hälla vatten över mig, en till två muggar cola, tre muggar is innanför dräkten och svampar igen som avslut. Passerade Fredrik F efter 11 km och passade på att växla några ord. Kom ikapp Dan efter 14, försökte peppa varandra lite men båda var rätt matta. Fick lite uppmuntran och pepp av Henri, mamma, pappa och Calle B innan det var dags att ge mig ut på motorvägen. De sa att jag såg stark ut, något som jag anade var ren lögn. Gick uppför hela Palani vilket jag tyckte var jobbigt i värmen.Vidare ut på motorvägen körde jag på med mitt invanda mönster. Vid 20km delade de ut Hotshot mot kramp. Stoppade en i ryggfickan för nödfall. När vi vände ner mot havet vid energylabs hade cliffbar världens bästa kallaste svampar, helt underbara. Började känna lite tendens till kramp i vaderna och hållkramp i magen ner mot havet. Bestämde mig att prova Hotshoten. Fy fan, den var ju stark! Det vände sig i magen och jag borde väntat till jag hade vatten att skölja ner den med. Tog 15 min innan magen hämtat sig igen.

När jag äntligen vänt längst ut på banan möte jag kompisarna en efter en. Nu var det bara att hålla igång benen mellan kontrollerna och få det att hålla in i mål. I sista backen innan det var dags att svänga ner på Palani stod Calle B och gjorde en live intervju medan jag sprang. 

Sista biten in mot mål kände jag bara att det ska bli skönt att komma i mål, samtidigt som tankarna började snurra runt hur jag skulle kunna göra det bättre om jag kommer hit igen. Någon slutspurt tyckte jag inte var lönt och innan upploppet stod mina föräldrar med Sverige flaggan som jag tog med mig på röda mattan. Det känns så lyxigt att gå i mål här, med två st som stöttar dig medan du får halsband och en handduk runt axlarna. Sen ler de ut dig till målområdet på den mysiga stranden. Här blev det precis som jag drömt om. Jag satte mig på en stol och allt eftersom vännerna kom in samlades vi för att prata, dricka och äta en bit. Riktigt roligt att höra om fina insatser och historier från loppet.

Resultat Sim 1:08:59   Cykel 5:17:34   Löp 3:44:24

Placering 90 i M40-44 och 569 bland alla.

Efter hämtat cyklarna körde vi hem för en dusch innan vi återvände till upploppet för att hänga lite på en bar och heja på folk och prata om dagen. När ögonlocken blev för tunga hämtade vi upp Henri och åkte hem. Det blev inte mycket sömn denna natt heller.

Söndag

Vi åt en stor frukost innan det var dags för avfärd mot strands i Kekaha kai state park. Här får man köra på en liten grusväg över lavafälten för att nå stranden. Simmade 30 min med Henri, Christer körde hula hula dans och vi vandrade till nästa strand för att se oss omkring. Hade ju tänkt sova lite på stranden men det hann jag inte med. På kvällen var det bankett och prisutdelning. Även denna blev lite långdragen 18-21. Avslutade dagen med ytterligare en natt med dålig sömn.

Måndag

Körde in alla till Kona och Henri till flyget innan lunch. Åt sallad på Lava Java med Christer. Det var en rätt taskig sallad men Christer gillade kaffet. Gick runt i byn lite innan vi åkte hem. Christer packade och såg en fin solnedgång innan jag körde honom till flyget.

Tisdag

Utfärdsdag med Dan och Fredriks familjer. Körde till south point som är USA´s sydligaste punkt. Här kunde de som var modiga hoppa ut i havet från en klippa på 10 meter för att sen klättra upp på en stege. Inget som lockade mig även om det ser roligt ut. Körde vidare till Pahoa på sydöst delen där vi åt på Kaleos. Det såg riktigt risigt ut vid första anblick men inne var det vita linne servetter och bra mat.

Åkte sen längst ner på väg 130 för att hyra cyklar. Med dessa tog vi oss längre ut på lavafältet. Redan här kunde vi se en orange Lavaström på berget. När vägen tog slut var det till att börja vandra över lavan. Vi blev varnade för lava som var silvrig, knastrade och kändes varm, då var den ny och kunde vara flyttande under ytan. Det tog en timme innan vi kom till den varma nya lavan.

Vi hade tur som fick se ett bra flöde. Det var coolt att se när lavan bröt igenom den grå hinnan och flödade ut. Den täckte ganska snabbt en yta om 10 kvadratmeter. Värmen var påtaglig men det gick att komma 1,5 meter ifrån under korta stunder. Vi fick även se lavan rinna ut i havet inna vi cyklade tillbaka.

Vi möte upp de andra igen och min familj åt kvällsmat på Kaleos där det kändes riktigt genuint med födelsedagas firande och live musik. Maten var bra till ett bra pris. Äntligen kom en natt med hyfsad sömn.

Onsdag

Morgonpromenad och lite jobbsamtal. Packade väskor och hängde vid poolen under dagen. På kvällen åt vi inne i Kona med familjen Forsberg.

Torsdag

Lämnade lägenheten kl 10 och körde upp till Dan´s pool. Hängde här hela dagen innan vi åkte till flygplatsen. Flyget var försenat vilket gjorde att vi bara hade 15 min att byta plan istället för 2 timmar. Mamma fick åka racerrullstol genom flygplatsen och vi klarade det precis. Väskorna klarade det däremot inte.

Tack för denna gång Hawaii