Som barn älskade jag idrotten i skolan men varje gång vi hade bad på schemat försökte jag alltid hitta en ursäkt att slippa. Jag har verkligen hatat vatten och alltid haft lite vattenskräck. Att hoppa från trampoliner var lika med självmordsförsök för min del. I tonåren hoppade alltid mina vänner från piren i Barsebäck och det såg ju lite coolt ut. Tillsist gjorde jag hoppet med motivationen "mest troligt dör du inte". Det blev bara ett hopp och jag har aldrig gjort det igen.

Första gången vi simmade Vansbrosimmet 2011 tog det mig 1:08 och jag var helt torr i håret när jag kom upp. Simglasögon behövde jag såklart inte. När vi började med triathlon körde jag Sövde medeldistans 2012 som första tävling. Efter nästan 2000 meter bröstsim med mycket kamp bara för att överleva insåg jag att det var hög tid att lära mig simma och bli vän med vattnet.

Vi började på Vuxencrawl och jag kom väl ca 5 meter innan jag fick pausa vid kanten. Efter det har det varit en lång resa med många småsteg i taget. Men så länge det går på rätt håll är varje litet steg ett framsteg. På mitt första träningsläger var det en bana reserverad för de som inte kunde simma Fulldistans (3900meter) under timmen. Denna banan kallades Turtlelane och jag var nästan den långsammaste sköldpaddan. Efter detta är jag fast besluten att någon gång äntligen lämna Turtlelane. 

För att komma över skräcken med trängsel, djupt vatten, vågor och att vara långt från land hittade jag Ironman Nice. Denna tävling hade allt som jag fruktade. Jag såg en video på starten flera gånger och kände att klarar jag det så klarar jag allt. Kolla videon här för härlig inspiration!

Denna masstart var grym!! Särskilt för en osäker simmare som mig. Men den uppfyllde ändamålet, nu backar jag inte för någon simning. Även om jag kommit en bra bit i min utveckling stöter jag fortfarande på saker som gör mig osäker. Starten nu senast i Bahrain med sin dykstart från brygga var inte helt lätt. Jag dyker aldrig i eftersom jag har en risig axel som kan hoppa ur led vilket såklart gjort att jag inte tränat på detta. Kanske dags att se om det går att lösa inför nästa dykstart så jag kan se lite coolare ut och tjäna ett par sekunder. För att fortsätta utvecklas måste jag alltid utmana mig med nya saker. Den senaste utmaningen i simning är att simma med gummiband runt anklarna. Jag har sett andra göra det så det ska gå. Denna vecka har jag lyckats klara 25 meter i stöten utan att sjunka. En början ivarjefall. Flytövningar försöker jag med ibland men blir så frustrerad då jag sjunker som en sten så fort jag slutar röra mig framåt. Att lära mig simma har varit en lång resa med många utmaningar. Tanken är att lämna Turtlelane under 2017 års tävlingar.